Glykol

Vad inte alla djurägare känner till, är att etylenglykol är extremt giftigt både för hund och katt. Glykol smakar sött och gott, vilket gör att både hundar och katter gärna slickar i sig av vätskan när de får möjlighet.

Den dödliga dosen för en katt är 1,5 milliliter per kilo kroppsvikt och 6.6 milliliter per kilo kroppsvikt för en hund. Det krävs alltså inga stora mängder för att våra djur ska dö av glykol.

Glykol bryts ner i levern och de nedbrytningsprodukter som bildas är faktiskt giftigare än etylglykolen i sig. Nedbrytningsprodukterna orsakar kraftiga obotliga njurskador och påverkar även hjärnan på så vis att djuret verkar berusat.

Glykolförgiftningen förlöper genom tre olika stadier. I det första stadiet som kommer inom 30 minuter till 12 timmar blir hunden slö, vinglig, illamående, kräks, blir törstigare och kissar mer. vid kraftiga förgiftningsfall får hunden kramper, blir medvetslös och dör.

I det andra stadiet som kommer 12 till 24 timmar efter intag verkar symptomen avta och djuret mår mycket bättre. Om intaget av glykol inte varit så stort kan både första och andra stadiet passera utan att man som djurägare märker något.

Det tredje stadiet kommer efter 24 till 72 timmar. Eftersom njurarna inte fungera längre drabbas djuret av urinförgiftning. Urinproduktionen minskar eller upphör helt. Djuret blir riktigt sjuk, får nedsatt kroppstemperatur, kräkningar, diarré och får i vissa fall problem med hjärtfunktionen.

Om man som hundägare, eller djurägare oavsett djur, inte sett att hunden fått i sig glykol kan det vara mycket svårt att ställa diagnosen etylenglykolförgiftning. Liknande symptom hunden kan få vid mag-tarmkatarr, inflammation i bukspottkörteln eller vid andra njurskador liknar de som hunden får vid glykolförgiftning.

De blodprov som tas visar tecken på njurskada, men då är hunden redan i tredje stadiet och det kan då vara för sent att rädda djuret. I många fall kan man ställa diagnos på urinprov eftersom det utsöndras rikligt med oxalatkristaller som man kan se i mikroskop. Tyvärr ställs många diagnoser först efter obducering.

Ser man en hund som slickar i sig glykol, eller bara får hunden under behandling i ett tidigt skede är oftast behandling möjligt. Det är viktigt att man snarast försöker framkalla kräkning hos djuret om man vet att den fått glykol i sig. Lättast gör man det med stark senap på tungroten. Det allra lättaste sättet att framkalla kräkning görs dock med kräkframkallande spruta hos veterinären.

Motgiftet mot glykol och etylenglykolförgiftning är alkohol d.v.s. etanol som ges direkt i blodet via en droppslang. Ibland tar behandlingen flera dagar. Med tanke på att behandlingen görs med alkohol är djuret berusat under hela behandlingen och kräver kontinuerlig passning. Alkoholen gör att omsättningen av glykol till de skadliga ämnen som påverkar njurarna inte sker, utan glykolen utsöndras i oförändrad form och orsakar därför ingen skada.

Det som är avgörande för att behandlingen ska lyckas är mängden glykol hunden fått i sig och hur snabbt motgiftsbehandlingen har satts in. Djur som redan nått det tredje stadiet med njursvikt har ingen nytta av motgiftsbehandlingen.